Eugen Kallmanns ögon av Håkan Nesser

 

9789100158194

”Jag lämnade Stockholm ungefär sju månader efter att min fru och dotter försvunnit.”

citat s. 7

Jag har alltid höga förväntningar när Nesser ger ut en ny roman och med all rätt. Har man läst De ensamma, Himmel över London, Maskarna på Carmine Street, En helt annan historia och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö till exempel vet man vilken kapacitet författaren innehar. Denna börjar lovande, eller hur? Redan första meningen (ovan) känns som ett löfte om drygt 500 sidor med spänning och komplicerade relationer som sträcker sig lång tid tillbaka.

Vi möter Leon Berger som efter att ha förlorat sin fru och enda dotter flyttar från Stockholm till Norrlands inre för en tjänst som svenskalärare på en högstadieskola. Hans företrädare, Eugen Kallmann, gick bort under mystiska omständigheter precis innan förevarande vårtermins slut. I sitt nya arbetsrum hittar Leon Berger Kallmanns gamla dagböcker som sträcker sig femton år tillbaka i tiden, till när han i sin tur först kom till skolan som lärare. Innehållet i dagböckerna är minst sagt häpnadsväckande och samtidigt förvirrande. Hur mycket kan egentligen vara sanning? Och hur är eleverna Charlie och Andrea inblandade i i Kallmanns historia?

Trots en lovande start börjar boken i sakta mak och tar sedan lite mer fart efter ca 150 sidor. Men historien griper aldrig riktigt tag, trots att potentialen finns där. Storyn är genomtänkt, men det känns som att författaren lägger till för mycket personer och händelser för att hålla läsaren på halster. Resultatet blir ett slut där det är för svårt att få ihop trådarna på ett trovärdigt sätt. Tycker jag.

Men Nesser är likväl läsvärd! Han äger ett säreget och humoristiskt språk som jag beundrar.

Betyg: 3 av 5

Titel: Eugen Kallmanns ögon

Författare: Håkan Nesser

Förlag: Albert Bonniers Förlag

 

Förväntningar under hösten

Jag har hittat ett par böcker som jag är riktigt sugen på att läsa och definitivt kommer krypa upp i soffan med under hösten. Önskelistan är alltid lång och kvar i bokhyllan ligger en bra trave som inte hanns med i somras. Men här är några av mina måsten i höst. Vad planerar du att läsa under hösten?

hennes-nya-namn

Uppföljaren till som sommarens stora snackis Min fantastiska väninna släpps nästa vecka. Jag är otroligt nyfiken på att se hur det gick för de båda väninnorna Lila, som gifte sig väldigt ung, och Elena som i stället fick chansen att studera vidare.

estrid

Femte delen i romansviten jag önskar att jag själv hade skrivit, Sagan om Valhalla. Kärlek, historia, spänning, magi och romantik i en härligt salig blandning.

toner-i-natten

Jojo Moyes har ju lyckats med ett par riktiga bladvändare, Sista brevet till min älskade och Sophies historia. Och ett par lite mer mediokra berättelser, Livet efter dig och Etthundra mil. Men man vågar ju inte låta bli att läsa en Moyes, risken är att man missar någonting riktigt bra.

lat-stjarnorna-leda-dig-till-framgang

Har du inte läst Helena Biehls blogg om astrologi på amelia.se kan jag rekommendera den! Hon skriver väldigt förståeligt, krånglar inte in sig i termer som en lekman inte förstår. Dessutom är hennes horoskop och förutsägelser ofta träffande och specifika! Hon har tidigare givit ut en liknande bok som heter Happytown.

 

Trevlig läshöst alla!

Solliden Slott

img_2938

img_2949img_2941

Är det okej att erkänna att idag var första gången jag besökte Solliden. Kungafamiljens sommarresidens på Öland. Jag har innan inte varit så intresserad av att titta på en trädgård, växter, blommor och planteringar tillhör inte mina intressen. Men två somrar i rad har jag lovat min dotter, snart åtta år, att besöka Borgholms Slottsruin och Sollidens Slott. Idag kändes lite som sista chansen, innan även denna sommar är över. Och vilket väder vi fick, perfekt för en sensommarutflykt! Strålande sol och riktigt varmt och skönt. Barnen ville helst leka på den lilla lekplatsen precis utanför grindarna, men efter lite övertalning följde de med in.

På Solliden har de dessutom ordnat det så fiffigt att barnen får en bingobricka med små bilder på föremål som finns att hitta inne i parken. Så himla smart! Tack vare detta hade de jätteroligt i över en timme när de sprang runt i parken och letade efter alla föremål. Så i stället för ett par uttråkade och gnälliga barn (att strosa runt och titta på växter och träd är ingen vidare barnaktivitet) hade jag två engagerade och energifulla ungar med mig! Win win.

Och vilken oas det var! Inte alls likt Öland, utan som en helt annan värld. Grusgångar mellan olika trädgårdar med olika teman. Rosor, dammar, stora träd och buskar. Måste vara fantastiskt att få tillbringa sina somrar där som barn. Dagens kulturella tips för er som ska besöka Öland. Kanske inte denna sommar, men till nästa år!

Sommarens thrillerläsning

 

Svenska kvinnliga deckarförfattare har ju varit på tapeten i många år nu. Anna Jansson, Mari Jungstedt och Camilla Läckberg till exempel har sålt ofantligt många böcker och varit omåttligt populära. Jag har själv läst många av deras böcker. Men efter ett att ha läst några böcker i samma serie av samma författare vet man lite vad man får. Därför känns det roligt att ha upptäckt de här brittiska författarna. Lite nya friska vindar i bokhyllan! Jag gillar de här psykologiska thrillerna, som dyker ner i människors mörka inre och rotar runt. Det känns mycket mer fascinerande än bara ond bråd död, tio mord på rad och fartfylld action.

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh bjuder på en oväntad twist halvvägs in i berättelsen. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins bjuder inte på några större vändningar, men en del oväntade överraskningar och spänning rakt igenom. Nu har jag precis plockat upp Bränd himmel av Gilly Macmillan och den verkar lovande redan från start!

Har ni några riktigt bra psykologiska thrillers att rekommendera?

Min fantastiska väninna

min-fantastiska-vaninna

”Jag blev snart tvungen att erkänna för mig själv att det jag gjorde ensam inte kunde väcka någon entusiasm hos mig, bara det Lila rörde vid blev viktigt.”

citat s. 97

Jag har känt mig relativt seg senaste dagarna, trots att jag hade semester förra veckan. Men jag har till slut avslutat den här boken. Den är nominerad till Årets bok av Bonniers bokklubbar och jag förstår varför. Den är otroligt välskriven! Man dras med i handlingen och intrigerna trots att den inte beskriver mer än det vardagliga livet i en fattig italiensk förort på 50-talet.

I boken möter vi Elena och hennes bästa kompis Lila. De växer upp under tuffa och tidvis brutala förhållanden i en fattig förort till Neapel i Italien. De är båda intelligenta vilket skapar dynamik, men också konkurrens dem emellan. Lila är den vilda och karismatiska som alltid går sin egna väg. Elena är den milda som följer i sin väns kölvatten, beundrar henne och omedvetet anpassar sig efter hennes språk och sätt. I tonåren förändras dock förhållandet mellan dem när Lila växer till sig och utvecklar en skönhet och utstrålning som drar allas uppmärksamhet till sig, medan Elena hamnar i skuggan. Vid 16 års ålder tar deras liv olika vägar in i framtiden. Den ena blir bortgift medan den andra får fortsätta studera, med en chans att bryta gamla traditionella mönster och strukturer.

Ungefär där slutar historien om de båda väninnornas uppväxt och tonår. Jag tycker att boken pendlar lite i tempo, mellan mer och mindre spännande och fartfyllda episoder. Men i slutet tar det sig och när jag lägger ner boken vill jag verkligen veta vad som händer med de båda unga kvinnorna fortsättningsvis i livet. Boken inleds med ett kryptiskt kapitel från nutiden, när Elena och Lila är medelålders, och dyker sedan in i deras barndom. Men vilken riktning tar deras liv däremellan och hur ter sig tillvaron för dem under alla år? Jag vill verkligen veta!

Betyg: 4 av 5

Författare: Elena Ferrante

Förlag: Norstedts

Hyresgästerna

img_2583img_2639

”De hade släppt in den här passionen i huset: hon såg den nu för första gången som något oregerligt, något som nästan levde sitt eget liv.”

citat ur boken s. 270

Den här boken har jag väntat länge på att läsa. Men ibland avvaktar jag med lite tjockare böcker som den här, som var på 600 sidor. Rädd för att de ska vara utdragna och en aning sega att ta sig igenom. Men det hade jag inte behövt oroa mig för i det här fallet! Efter de första sidorna håller den ett högt tempo och är spännande rakt igenom. Den tappar lite fart på slutet, men det kan jag överse med.

I Sarah Waters Hyresgästerna möter vi Frances Wray (huvudperson) och hennes mor mrs Wray. Året är 1922 och både Frances far och hennes två bröder är omkomna i sviterna efter första världskriget. Frances och hennes mor bor kvar i det stora huset i en fin förort till London. De har det dock tufft ekonomiskt och huset har börjat förfalla. För att reda ut situationen tar de in hyresgäster på övervåningen. In flyttar de unga makarna Lillian och Leonard Barber. Lillian är ung, kurvig och vackert livfull. Leonard är tjänsteman med blåa, betraktande ögon och ett behagligt sätt. På ytan verkar de vara ett ungt lyckligt par med framtiden för sig. Men det dröjer inte länge innan förbjudna känslor börjar spira innanför väggarna i Camberwell. Det är nya tider och moderna idéer om kärlek och passion börjar ta plats.

Jag tyckte att den här boken var riktigt bra! Det tar inte många sidor innan man är fast och sedan tappar historien inte tempo förrän de sista hundra sidorna. Man hålls hela tiden fängslad i passionen som uppstår och det är svårt att se hur den här historien ska kunna sluta på ett lyckligt sätt. Jag läser hela tiden med känslan av att vi är på väg mot en katastrof, på ett eller annat sätt. Oavsett vilken vändning berättelsen tar. Den här boken är en riktig fempoängare! Vardagssysslor, slit, äktenskapets svårigheter, mellankrigstid, förbjudna känslor och passion. Allt i ett. Läs om ni inte gjort det än! Det är första boken jag läser av Sarah Waters, men jag har två till som står i bokhyllan och väntar. Det lär inte dröja länge innan de plockas fram!

 

Betyg:  5 av 5

Författare: Sarah Waters

Förlag: Natur & Kultur